STS
Slow travel – konsten att resa långsamt och uppslukas av upplevelsen – har fått alltmer uppmärksamhet som ett uppfriskande alternativ till massturismen. I Europa har flera ambitiösa projekt försökt dra nytta av den här trenden för att stärka landsbygdsdestinationer. Bland dessa märks särskilt Slow Adventure in Northern Territories (SAINT) och Slow Trips, två EU-finansierade initiativ som satsade på långsamma och hållbara reseupplevelser i flera länder. Hur gick det för dessa projekt i Sverige jämfört med på andra håll? I denna granskande artikel tittar vi kritiskt på deras framgångar och motgångar, varför Sverige haft svårt att upprätthålla sådana satsningar, samt hur ett nytt angreppssätt som Slow Travel Sweden kan bana väg framåt. Vi ska undersöka de systemiska utmaningarna med EU-finansierade turismprojekt i Sverige, visa hur andra länder har lyckats hålla liv i slow travel-konceptet efter att projekten löpt ut och föreslå en långsiktig modell för framtidens slow travel – allt i en balanserad och nyanserad ton.
Lockelsen med Slow Travel – och EU:s stöd för att sprida den
Föreställ dig att byta snabba bussturer mot svampplockning med en lokal guide, eller att byta hisnande zipline-åk mot en stillsam paddling på en dimmig sjö i gryningen. Det är kärnan i slow travel: att i lugn takt uppleva och njuta av lokal kultur, natur och gemenskap. Under det senaste decenniet har europeiska beslutsfattare och regionala utvecklare insett vilken potential slow travel har för att stärka landsbygdsekonomier och bevara kulturarv. Med stöd från EU-program har man initierat samarbetsprojekt för att utveckla ”långsamma” reseprodukter.
Två framträdande satsningar som uppstod var SAINT (Slow Adventure in Northern Territories), ett projekt med fokus på Nord- och Nordeuropa (2015–2018), inriktat på naturupplevelser i lugnt tempo, och Slow Trips, ett transnationellt LEADER-projekt (2020–2024) med fokus på kulturmöten i landsbygdsmiljöer. Båda lade ned stora resurser och kreativitet på att utforma slow travel-upplevelser. Ändå säger deras utveckling i Sverige en hel del om vad som händer när EU-pengarna tar slut.
Sverige, med sina vidsträckta skogar, sjöar och rika traditioner, verkade vara som klippt och skuren för slow travel. Pilotaktiviteter – från vildmarkscampingar i Jämtlandsfjällen till ”från gård till bord”-helger längs Dalälven – väckte också entusiasm under projekttiden. Men som vi ska se har det varit svårt att behålla drivkraften när väl den första EU-finansieringen upphört. Samtidigt har partner i exempelvis Irland, Finland, Italien och Österrike lyckats hålla den långsamma reseandan vid liv på olika sätt, genom att starta nya företag eller integrera konceptet i sin officiella turismstrategi.
Innan vi dyker ner i konkreta fallstudier ska vi klargöra vad slow travel innebär och hur EU:s finansieringsstrukturer fungerar, eftersom detta bildar bakgrunden för både framgångarna och hindren.
Vad är ”Slow Travel”?
Slow travel handlar om kvalitet framför kvantitet i resandet. Några centrala principer är:
Lugnt tempo i stället för hast
Res i maklig takt, ofta genom att gå, cykla, åka tåg eller på annat sätt med låg miljöpåverkan, så att du verkligen hinner ta in omgivningen i stället för att stressa från sevärdhet till sevärdhet.Lokal förankring
Sök kontakt med lokalsamhället – bo på familjeägda B&B, lär dig traditionella hantverk, smaka regionala maträtter – för att skapa meningsfulla möten med både människor och kultur.Naturen och välbefinnande
Tillbringa ostressad tid i naturen, vare sig det handlar om att vandra en skogsstig eller helt enkelt njuta av solnedgången vid en sjö. Fokus ligger på att skapa en djupare respekt för miljön.Hållbarhet
Välj miljövänliga alternativ (kollektivtrafik, aktiviteter som drivs av människans egen kraft, närproducerad mat) för att minimera miljöpåverkan och gynna värdsamhällena.Autenticitet
Prioritera genuina upplevelser – till exempel en byfestival eller gårdsboende – snarare än paketerad ”checklisteturism”. Tanken är att leva som en lokalbo under en period.
Slow travel har rötter i Slow Food-rörelsen som uppstod i Italien på 1980-talet och handlar om att föra över samma filosofi om eftertanke och hållbarhet från matupplevelser till hela reseupplevelsen. Konceptet står i kontrast till massturism och uppmanar turister att ”resa mindre men stanna längre” för att få rikare minnen.
Fallstudie 1: Slow Adventure in Northern Territories (SAINT)
Ett av Europas pionjärprojekt inom slow travel var SAINT, eller Slow Adventure in Northern Territories. Det startades 2015 inom Interreg-programmet Northern Periphery and Arctic, och förenade partner från Skottland, Irland, Nordirland, Finland, Norge, Island och Sverige för att utveckla en ny form av utomhusturism. Idén med ”slow adventure” var att erbjuda en motvikt till det snabba, kommersialiserade äventyrsturandet. I stället för snabba adrenalinkickar eller trängsel vid turistattraktioner bjöds resenärerna in att verkligen uppleva vildmarken – det kan handla om flerdagars vandringsturer, att plocka och tillaga vilda råvaror över öppen eld, att lyssna på berättelser hos urfolkssamhällen eller att spåra djur tillsammans med kunniga guider.
SAINT-projektet hade högt uppställda mål. Det skulle hjälpa små landsbygdsföretag (som naturguider, boenden, hantverkare) att paketera sina långsamma upplevelser och nå ut till en internationell målgrupp som söker autentiska naturmöten. Under tre års tid arbetade partnerna med allt från varumärkes- och marknadsföringsfrågor till tekniska lösningar och affärsnätverk. Sveriges bidrag i SAINT sköttes främst via ETOUR (European Tourism Research Institute) vid Mittuniversitetet, som ledde arbetet kring nya marknadsföringsmodeller. Exempelvis hölls workshops med lokala småföretagare – bland annat en höstsamling i fjällbyn Valsjöbyn i Jämtland där lantbrukare, guider och forskare samlades för att spåna fram långsamma äventyrsupplägg och digitala marknadsföringsstrategier. Deltagarna upplevde då en påtaglig entusiasm kring att lyfta Sveriges rofyllda skogar, samisk kulturkunskap och rustika ”tillbaka till naturen”-boenden för en global publik som söker off-grid-lugn.
När projektet avslutades 2018 hade SAINT några märkbara framgångar i sina partnerregioner. Ett enhetligt varumärke för Slow Adventure hade tagits fram – komplett med en lekfull snigel som logotyp för ”långsamhetstänk”. (Logotypen var rentav varumärkesskyddad i hela EU, Norge och Island som en kvalitetsstämpel för slow adventure-upplevelser.) Dessutom lanserade projektet en central webbplats och olika sociala mediekanaler (#slowadventuring) för att sprida berättelser från alla sju länder. Kanske mest imponerande är att vissa partner fortsatte eller byggde vidare på satsningen:
Finland
Här gjorde konceptet tillräckligt starkt intryck för att en entreprenör skulle investera i det. Ett nederländskt reseföretag som varit med i pilotresorna under SAINT blev så inspirerat av möjligheterna i finska Lappland att de startade ett nytt slow adventure-företag i Finland efter projektet. De köpte till och med en gammal byskola nära två nationalparker för att använda som bas för framtida slow adventure-resor – ett exempel på hur projektaktiviteter direkt ledde till utländska investeringar och nytt landsbygdsföretagande. Detta visade den kommersiella potentialen i slow travel när entreprenörer själva tar stafettpinnen.Irland
Lokala myndigheter i County Leitrim anammade Slow Adventure-konceptet med stor entusiasm. De integrerade det i sin destinationsmarknadsföring och profilerade Leitrims sjölandskap och kullar som Irlands hemvist för slow adventure. Redan 2019 lanserade de en dedikerad webbplats för Slow Adventure Ireland, med upplevelser som ö-retreater, flätning av pilkorgar och turer som kombinerar paddling och yoga – allt under Slow Adventure-flagg. Att Leitrims turistnämnd anammade och upprätthöll satsningen även efter EU-projektet visar på ett starkt lokalt engagemang. Irland tog även in Slow Adventure i den nationella turismsatsningen “Ireland’s Hidden Heartlands”, vilket gav initiativet ytterligare genomslag.Skottland och Norge
Här fortsatte akademiska och branschaktörer att lyfta idén, både på konferenser och i olika turismnätverk. The University of the Highlands and Islands (huvudpartner i projektet) sökte ytterligare finansiering för att sprida slow adventure till fler regioner (som Nordatlanten), så att forskningen och förespråkandet kunde fortsätta. Norska partner använde i sin tur SAINT-resultaten för att förnya sina naturturismutbud, bland annat genom att baka in samiska perspektiv (via initiativet ”Two-Eyed Seeing”) i kommande turer.
Dessa exempel kontrasterar mot situationen i Sverige efter projektets slut. Trots Sveriges aktiva medverkan under SAINT – och landets internationellt erkända vildmarksimage – fanns det ingen tydlig struktur för att driva slow adventure vidare nationellt när 2018 var över. Visst fick deltagande svenska småföretag (t.ex. mindre researrangörer i Jämtland eller Dalarna) nya idéer och erbjöd kanske långsamma aktiviteter på egen hand. Men till skillnad från Irland eller Finland bildades inget gemensamt nätverk, turismprogram eller företag med ”Slow Adventure Sweden” när SAINT tog slut. En förklaring är att den svenska huvudpartnern var ett forskningsinstitut snarare än en turistmyndighet eller ett företagskonsortium, vilket innebar fokus på kunskap och strategi snarare än att förvalta en permanent verksamhet. När forskningsuppgifterna var klara och EU-medlen var förbrukade hängde fortsatt momentum mycket på enskilda företag. Och utan en officiell ”Slow Adventure Sweden”-plattform eller förlängd finansiering försvann konceptet från rampljuset.
Detta pekar på en större utmaning: lysande idéer kan rinna ut i sanden om ingen plan eller finansiering finns för långsiktigt ägande. Vi kommer tillbaka till denna problematik, men först ska vi se på vår andra fallstudie, som visar en något annorlunda infallsvinkel vad gäller projektorganisation och hur Sverige reagerade.
Hur EU-medel stöttar landsbygdsturism
EU har olika finansieringskanaler för att stärka regional utveckling och gränsöverskridande samarbete. Två som varit viktiga för slow travel-initiativ är Interreg och LEADER:
Interreg-program
Interreg är ett EU-program som uppmuntrar samarbete över nationsgränserna. Projekt som SAINT hörde till Interreg Northern Periphery & Arctic, vilket samlar partner i Nord- och Nordeuropa kring gemensamma utmaningar (som innovativ turism i glesbygd). Interregprojekt varar ofta i 2–3 år och involverar offentliga aktörer, universitet och småföretag från flera länder. Pengarna kommer från Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), och partnerna medfinansierar en del. Målet är ofta att testa nya koncept (som slow adventure), skapa verktyg och strategier samt bygga transnationella nätverk. En utmaning med Interreg är att nätverken och varumärkena som byggs upp måste finna en fortsatt drivkraft när projekttiden löper ut (eftersom Interreg-pengar bara ges under en begränsad period).LEADER-initiativet
LEADER är ett underprogram till EU:s gemensamma jordbrukspolitik, utformat för bottom-up-utveckling på landsbygden. Lokalbaserade aktionsgrupper (LAG, Local Action Groups) – där kommuner, företag och föreningar ingår – får medel för att själva finansiera projekt i sin region. Slow Trips var ett LEADER Transnationellt Samarbetsprojekt, där LAG från olika länder lade samman delar av sina landsbygdsutvecklingsfonder. LEADER fokuserar på lokal innovation och nätverksbyggande, ofta med mindre budgetar men starkare förankring på orten. Fördelen är lokal ägandeskap: varje LAG driver arbetet i sin region. Men en känd utmaning är att också LEADER-finansiering är tidsbegränsad, och om inte LAG eller någon annan lokal aktör vill fortsätta projektet kan det avvecklas när projektperioden är över.
Sammanfattningsvis ger EU-finansiering ett viktigt startskott för kreativa turismidéer och samarbete över Europas regioner. Men strukturerna är inte avsedda att finansiera driften i evighet – tanken är att om projekten visar sig värdefulla ska partnerna hitta sätt att hålla dem vid liv via marknaden, lokalt offentligt stöd eller andra vägar. Just övergången efter projektslutet blir därför en kritisk punkt för initiativ som Slow Adventure och Slow Trips.
Fallstudie 2: Slow Trips – i sakta mak genom 9 regioner
Om SAINT kretsade kring vildmark och äventyr låg fokus i Slow Trips mer på människor och kultur i slow travel. Projektet startade ett par år efter SAINT och förenade nio landsbygdsregioner i sex länder – Österrike, Italien, Tyskland, Luxemburg, Litauen och Sverige – i en gemensam strävan att erbjuda resenärer ”tid för landet och dess folk”. Detta projekt, finansierat via LEADER, pågick till 2023 (med vissa förlängningar in i 2024/25) och syftade till att skapa ett nätverk av genuina upplevelser på landsbygden runtom i Europa.
Vad är en ”Slow Trip”? Här handlar det om en dags- eller flerdagarsupplevelse där besökare aktivt deltar i lokalsamhället. I östra Steiermark i Österrike kan det till exempel vara att hjälpa en familj i deras fruktträdgård att skörda äpplen och pressa must, för att sedan avnjuta egenproducerad cider. I Umbrien i Italien kan en Slow Trip innebära att lära sig traditionell krukmakerikonst av en hantverkare i en bergsby. Filosofin är att gå bortom passivt turistande – i stället möta lokalbefolkningen, göra det de gör och ta del av små traditioner som ger en djupare känsla för platsen. Alla upplevelser vilar på värdegrund kring äkthet, hållbarhet och ömsesidigt kulturutbyte.
Under projektets gång identifierade varje region sina unika traditioner och värdar som stämde överens med slow travel-andan. De samarbetade sedan för att skapa ett gemensamt varumärke för Slow Trips och en webbplats (slowtrips.eu) där dessa upplevelser visas och kan bokas. De delade också bästa praxis kring hur upplevelserna kan paketeras och marknadsföras för den nisch av resenärer som söker genuina möten. En resenär som nu surfar in på Slow Trips-webbplatsen hittar en mängd olika alternativ: örtvandringar i Tysklands sjörika Oder-Spree, bakning i stenugn med bybor i Luxemburgs Guttland, tryffeljakt i Basilicata i Italien eller vildmarksmatlagning i de svenska skogarna i Nedre Dalälven. Tanken är att samla Europas rurala guldkorn under ett gemensamt paraply.
Sveriges medverkan i Slow Trips skedde genom Nedre Dalälven – ett område längs Dalälven i mellersta Sverige, känt för sina sjöar, skogar och små jordbrukssamhällen (det är också ett UNESCO-biosfärområde). Den lokala LEADER-gruppen (Leader Nedre Dalälven) höll i trådarna. De skapade en handfull Slow Trips-upplevelser i trakten, exempelvis: ”Var bonde för en helg” (där man bor på gård, hjälper till att mjölka kor och baka bröd), utomhusmatlagning i ett historiskt skogshemman samt matlagningskurser med råvaror från naturen. Satsningen tog vara på svensk jordbrukstradition och allemansrätten, så att besökare får en känsla för det gamla genuina lantlivet. En fördel är att Nedre Dalälven bara ligger cirka 1,5 timme från Stockholm, och därför hoppades man locka både internationella turister och storstadsbor som vill sakta ner tempot på landet.
Hur slutade Slow Trips? I april 2024 hölls projektets avslutande ceremoni i Luxemburg, där man firade ett ”lyckat projekt” och till och med välkomnade det som ”början på en ny era för mjuk turism” i Guttlandregionen. Eventet, som lockade lokalpolitiker och landets jordbruksminister, visade upp lokala Slow Trips-värdar och hantverkare, vilket antydde att konceptet verkligen slagit rot i området. Många av partnerregionerna uttryckte vilja att fortsätta satsa på slow travel. I Guttland hade exempelvis den regionala turistbyrån redan integrerat Slow Trips-liknande erbjudanden i sin långsiktiga strategi för att locka besökare som är intresserade av kultur och natur. På liknande sätt integrerade regioner i Österrike och Italien de upplevelser de utvecklat i sin ordinarie turismportfölj – så länge turister bokar resorna kan de fortsätta även efter att projektet officiellt är avslutat. Redan från projektstarten hade också huvudpartnern i Steiermark positionerat projektet under en förening (”CultTrips & Slow Travel”) som avsåg att existera även när EU-finansieringen upphört.
Och Sverige? Här är bilden både utmanande och förhoppningsfull. I slutet av 2023, när Slow Trips-finansieringen egentligen skulle ta slut, beslöt Sverige att förlänga sitt deltagande. Leader Nedre Dalälven säkrade fortsatt stöd för ytterligare cirka 1,5 års arbete efter det officiella slutdatumet. Denna förlängning (över 2024 in i 2025) var tänkt att just tackla den svåra övergångsfas vi redan diskuterat: att göra satsningen självbärande. Fokus låg på att stärka det lokala Slow Trips-nätverket i Nedre Dalälven – hjälpa de medverkande företagen att stå mer på egna ben vad gäller marknadsföring och samarbete, och att skapa kluster där de kan paketera upplevelser tillsammans. Med andra ord insåg den svenska projektgruppen att utan ytterligare uppbyggnad skulle alla fina Slow Trips-upplevelser kanske tyna bort. Den extra projekttiden användes för att coacha lokala värdar i hur de lockar besökare (t.ex. förbättra sin närvaro online, kombinera aktiviteter med lokala boenden och måltider) och hur de kan fortsätta arbeta ihop som ett informellt nätverk för slow travel, även när det inte längre finns något projekt att luta sig mot.
Att en förlängning alls behövdes visar på ett systemfel: den ursprungliga projekttiden räckte inte för att svenska partner skulle känna sig trygga i att Slow Trips skulle stå på egna ben. Det är talande att intresset för Slow Trips internationellt var väldigt stort – den svenska projektledningen berättade om hur efterfrågade deras presentationer var på en internationell landsbygdsturismkonferens i Italien, och hur många nya kontakter de fick. Själva idén har med andra ord bärkraft. Utmaningen i Sverige var att förvandla det paneuropeiska engagemanget till ett varaktigt lokalt initiativ.
Slutsatsen är alltså att Slow Trips åstadkom mycket – ett varumärke, en plattform, dussintals nya upplevelser – men projektets arv i varje land beror nu på lokala insatser för att hålla igång konceptet. I Sverige, tack vare förlängningen, finns trots allt en chans att Nedre Dalälvens Slow Trips blir en permanent del av regionens profil. Men det kräver fortsatt drivkraft på lokal nivå, åtminstone tills marknadskrafterna (dvs. efterfrågan och intäkter) själva kan bära upplevelserna.
Varför är det svårt att förvalta projekt i Sverige? Utmaningarna i fokus
De skiftande resultaten – att andra länder ofta håller i gång slow travel-initiativ medan Sverige behöver extra skjuts eller ser satsningar rinna ut i sanden – väcker frågan: vad står i vägen för långsiktig framgång i Sverige? Det är komplext med flera inverkande faktorer, och det är viktigt att diskutera detta utan att peka ut syndabockar. Många av utmaningarna är systemiska och har inte att göra med bristande engagemang eller kompetens, utan snarare hur stödsystemen i Sverige är uppbyggda.
Här är några centrala hinder:
Korta finansieringscykler och projektkultur
Sverige deltar flitigt i EU-projekt, men det finns ofta en tendens att betrakta dem som tillfälliga försök snarare än startskott på något långsiktigt. Myndigheter och aktörer går ofta vidare till nästa projekt så fort det gamla är slut, i stället för att vidareutveckla pilotfasen till en permanent satsning. I fallet SAINT handlade Sveriges roll (ETOUR) om forskning och strategier, men man hade inget uppdrag (eller budget) för att implementera efteråt. Sådant hade krävt en ny projektansökan eller att en annan aktör (t.ex. en turistorganisation eller privat investerare) tog över. Utan en ”fas 2”-plan upplöstes klustret för slow adventure. Detta är vanligt i landsbygdsutvecklingsprojekt: några års aktivitet, därefter tystnad. Ett sådant ryckigt arbetssätt gör det svårt att skapa kontinuitet.Otydligt ägarskap
Vem ska ansvara för ett slow travel-initiativ när de EU-finansierade konsulterna har packat ihop? I andra länder finns olika lösningar: i Finland tog en privat aktör över, i Irland en regional turistnämnd, i Luxemburg ett regionalt turismkontor. I Sverige hamnar ansvaret ofta i ett vakuum. Nationella eller regionala turismorganisationer fokuserar i regel på övergripande marknadsföring och infrastruktur, men driver inte smala program. Kommuner kan sakna resurser eller anse att det ligger utanför deras uppdrag. Och enskilda småföretag har sällan kapacitet att ensamma underhålla nätverk, webbplats och gemensam marknadsföring. När ett projekt som Slow Trips eller SAINT väl är över uppstår osäkerhet om vem som ska ”äga” konceptet framåt. Utan en tydlig organisatör dör initiativet. Leader Nedre Dalälvens förlängning var i princip en förlängd handräckning där LAG själv tog på sig den rollen lite längre, i hopp om att företagen så småningom kan klara sig på egen hand.Fragmenterat stöd för landsbygdsturism
Sverige har visserligen strukturer för landsbygdsturism (länsturismorganisationer, regionala destinationsbolag osv.), men dessa är spretiga och varierar stort beroende på region. Vissa regioner har välfinansierad turistfrämjande verksamhet, andra saknar resurser. Om ett slow travel-projekt drivs i en region som inte har en stark turismorganisation som kan ta över, riskerar resultaten att aldrig integreras i en större strategi. Nedre Dalälven är till exempel ett geografiskt område över flera län och ingen ”traditionell” turistdestination som Dalarna eller Gotland; det finns ingen stor destinationsbudget att ansluta sig till. Jämför det med Luxemburgs Guttland, där det regionala turismkontoret kunde införliva Slow Trips i sitt befintliga arbete. På så sätt saknar en del svenska regioner ”institutionellt hem” för att förvalta projektidéer efteråt.Försiktig marknad och låg synlighet
Det är något av en paradox: Sveriges natur och landsbygdskultur är en stor tillgång för slow travel, men ”slow travel” eller ”slow adventure” som koncept är inte särskilt känt bland svenska inhemska turister eller bland många internationella besökare som kommer hit (ofta lockas de av allmänna föreställningar om ”skandinavisk natur” eller norrsken, men kanske inte uttryckligen i slow travel-tappning). Svenska turismföretag kan därför tveka att satsa på ett nytt varumärke där efterfrågan inte är självklar. I andra europeiska länder finns ofta mer etablerade traditioner – exempelvis Italiens agriturismo – där Slow Trips bara blir en ny inramning av något man redan värdesätter (slow food, gårdsboende). I Sverige kan det vara svårare att få små aktörer att organisera sig under en okänd paraplyidentitet. De bedriver kanske redan långsamma aktiviteter per se, men är inte övertygade om nyttan av att kalla det ”Slow Trips” eller ”Slow Adventure” och betala för gemensam marknadsföring. Så när projektpengarna tar slut kanske de flesta bara återgår till sitt gamla sätt att arbeta.Geografi och tillgänglighet
En praktisk faktor är att Sveriges landsbygdsguldklimpar ofta ligger glesbefolkade och avlägsna. Att nå en autentisk gård eller by för en Slow Trip kan vara logistiskt svårare (färre kollektivtrafikförbindelser, längre restider) än att resa till landsbygdsupplevelser i tätare delar av Europa. Det är inget oöverstigligt hinder, men det innebär att slow travel i Sverige kan behöva en längre tid för att få tillräcklig volym. Projekt kan tända gnistan, men att hålla den vid liv kan kräva nischade marknadsinsatser internationellt, vilket små aktörer inte alltid klarar själva. När det gemensamma marknadsstödet försvinner efter projektslut riskerar svenska slow travel-upplevelser att åter hamna i skymundan.
Trots allt detta är det viktigt att poängtera att problemet inte ligger i brist på koncept eller engagemang hos lokala arrangörer – utan mest i systemet. Svenska landsbygdsentreprenörer är lika passionerade och kreativa som andra, och vi har fantastiska miljöer och traditioner. Men när EU-projekten är klara saknas ofta den kontinuerliga strukturen för att hålla initiativen vid liv. Lösningen kan ligga i att lära av andra exempel och att utveckla nya modeller som bättre passar Sveriges förutsättningar.
Runt om i Europa finns exempel på att med rätt slags stöd kan slow travel-koncept blomstra. Det kan handla om officiella satsningar (som i Luxemburg), offentlig-privat samverkan (som ett universitet och företag som tillsammans driver en plattform) eller samhällsbaserade organisationer. Gemensamt är långsiktig omsorg och samarbete, bortom tiden för enskilda projekt.
Innan vi föreslår lösningar ska vi sammanfatta vad som ofta krävs för att landsbygdsprojekt inom turism ska bli bestående.
Bäst praxis för hållbar landsbygdsturism
Turismexperter och lokala ledare har under åren tagit fram några strategier för att säkerställa att goda satsningar inte dör när grundfinansieringen upphör:
Planera för övergången tidigt
Redan från projektstart bör man tänka på ”exitstrategin”. Vem eller vilken organisation ska ta vid efter projektslut? Involvera dem redan under projektets gång så att de är redo att leda när finansieringen upphör. Det kan handla om att starta en lokal förening av företagen eller att få en turistmyndighet att ta med projektaktiviteter i sin ordinarie verksamhet.Bygg lokal kapacitet
Ge lokala företag och aktörer den utbildning och de verktyg de behöver för att fortsätta på egen hand. Workshops om marknadsföring, nätverksträffar och enkla manualer (hur man sköter webbplats, bokningssystem osv.) stärker dem. Kort sagt, lär dem fiska i stället för att enbart dela ut fisk under projektperioden.Säkra småskaliga medel eller intäkter
Även om det stora EU-bidraget försvinner kan ibland blygsam finansiering överbrygga gapet – exempelvis medlemsavgifter från deltagande företag, ett kommunalt mikrostöd eller intäkter från upplevelserna som återinvesteras i en gemensam kassa. Dessa pengar kan finansiera webbhotell, marknadsföring eller en deltidskoordinator.Integrera med redan etablerade varumärken
Se om projektet kan rida på befintliga turistprofiler eller program. Om en region redan satsar på ekoturism, kan slow travel-projektet växa in i det konceptet och få tillgång till kanaler som redan är upparbetade. Ju mindre ett nytt initiativ måste stå helt på egna ben, desto större chans att det överlever.Håll nätverket vid liv
En av de stora tillgångarna i projekt som Slow Trips och SAINT är det nätverk av entusiastiska aktörer som bildas. Skapa ett forum (en Facebookgrupp, en årlig träff, en Whatsapp-grupp) för fortsatt erfarenhetsutbyte. Känslan av gemenskap kan hålla engagemanget uppe, även utan extern finansiering.Mät och visa resultat
Följ upp antal besökare, ekonomiska effekter, hur nöjda deltagarna är osv., och dela dessa data offentligt. Om lokala beslutsfattare och företag ser positiva effekter är de mer benägna att stötta eller investera för att fortsätta projektet. Goda exempel lockar också fler partners och kunder, vilket kan skapa en positiv spiral.Var flexibel och utvecklas
Efter projektslut kan man behöva ändra och anpassa koncept eller affärsmodell. Kanske rikta in sig mer på inhemska turister om de internationella inte kommer i tillräcklig skala, eller samarbeta med en researrangör för att nå ut bredare. Var inte för låst vid projektplanen – se den som en grund att bygga vidare på utifrån verkliga behov.
Genom att följa dessa principer kan landsbygdsturismprojekt utvecklas från kortlivade experiment till långsiktigt värdefulla satsningar som stärker ekonomi och lokal identitet. Det handlar om att se bortom projektets tidsram och rota initiativet i både lokalsamhället och marknaden.
En väg framåt: Löftet i Slow Travel Sweden
Mot bakgrund av de nämnda utmaningarna uppstår frågan: finns det ett annat angreppssätt som kan fungera bättre i Sverige? Ett möjligt svar är Slow Travel Sweden – ett spirande initiativ som kan bli ett positivt exempel på hur man utvecklar slow turism i landet. I stället för att vara ett tidsbegränsat projekt är Slow Travel Sweden en ideell förening och gemenskap med uttalat mål att stötta en långsiktig, hållbar och ”långsam” landsbygsturism i Sverige.
Slow Travel Sweden växte fram ur insikten om de brister vi just diskuterat. Deras idé är att utgöra den saknade ”mäklaren” och sammanhållande kraften för långsam turism på nationell nivå, oberoende av enstaka projektcykler. Så här skiljer de sig och varför de kan lyckas där andra hittills haft svårt:
Mission och vision
Slow Travel Swedens huvudsyfte är att ”inspirera hållbar landsbygdsturism”. Föreningen verkar inte bara i en region utan i hela landet, som ett kunskaps- och nätverkscentrum för alla som vill utveckla eller upptäcka långsamma och medvetna reseupplevelser. Visionen är att genom att bygga en stark gemenskap kring slow travel och sprida goda exempel kan små turistföretag och lokalsamhällen utveckla turismen på sina egna villkor och samtidigt locka rätt sorts resenärer. Man betonar att bevara lokal kultur och ge tillbaka till lokalsamhället, så att turismen förblir en positiv kraft.Aktiviteter och erbjudanden
I stället för att leverera en slutrapport eller en kortlivad webbkampanj är Slow Travel Sweden kontinuerligt aktiv. Via sin blogg lyfter de fram verkliga exempel på slow travel runt om i Sverige – till exempel hur gamla pilgrimsleder återupplivas eller hur en familj driver en traditionell fäbod med gästboende. På så sätt marknadsför de inte bara de enskilda initiativen utan sprider också kunskap om vad som är möjligt. Dessutom tar Slow Travel Sweden fram utbildningsresurser för företag i landsbygdsturism. Det kan till exempel handla om en onlinekurs för bönder som vill ta emot besökare hållbart eller workshops i berättarteknik och marknadsföring för lokala guider. Genom att utbilda och stötta lokala entreprenörer åtgärdar man en av de stora bristerna: kapacitetsbristen. Man ”sår frön” som sedan kan växa organiskt över hela Sverige.Gemenskap och medlemskap
Som ideell förening bygger Slow Travel Sweden upp ett medlemsnätverk – troligen bestående av allt från turismentreprenörer och destinationsorganisationer till resenärer som vill stödja konceptet. Medlemmar kan dela erfarenheter, skapa gemensamma paket och arbeta för gemensamma frågor. Denna gräsrots- och communitybaserade ansats ser till att det inte bara är någon enskild projektledare som driver en idé, utan ett brett nätverk av aktörer som alla har ett personligt intresse av slow travel. Om SAINT och Slow Trips skapade nätverk under några års projektlopp, kan Slow Travel Sweden skapa ett permanent nätverk med större räckvidd, öppet för alla som vill anta värdegrunden. Ett kontinuerligt community kan hjälpa till att övervinna fragmenteringen.Brygga mellan projekt och politik
Slow Travel Sweden kan också fungera som en länk mellan avslutade projekt och nationella turismstrategier. Eftersom man är en fast aktör inriktad på ämnet kan man vidareförädla användbara resultat från tidigare projekt (t.ex. verktyg från SAINT eller upplevelser från Slow Trips) i stället för att låta dem samla damm. Man kan också föra turismföretagares talan gentemot myndigheter och driva frågan om landsbygdsturismens behov. Detta skapar en form av ”institutionell hemvist” för slow travel-initiativ – en flexibel och passionerad organisation med långsiktig horisont.Samsyn med svensk identitet
Viktigt är också att Slow Travel Sweden anpassar slow travel till svensk kultur och identitet. Konceptet ”skynda långsamt” har djupa rötter i Sverige – en uppskattning för natur, lugn och enkelhet. Genom att koppla an till den här traditionen blir slow travel inte något utifrån kommande mode, utan något genuint förankrat i det svenska. Man sätter ljuset på sådant som Sverige verkligen är bra på: tågresande på förnybar energi, allemansrätten, lokala sägner och samisk kultur, höga miljöstandarder osv. Allt detta kan bli hörnstenar i svensk slow travel, kommunicerat under ett gemensamt paraply.
Sammantaget erbjuder Slow Travel Sweden en holistisk och hållbar modell som kan lösa många tidigare problem. I stället för ett toppstyrt projekt med slutdatum är det en levande förening. I stället för att fokusera på en smal region eller ett visst tema riktar man in sig på hela landsbygds-Sverige. I stället för att endast lita till externa bidrag bygger man en gemenskap som kan bli självbärande genom medlemsavgifter, ideella krafter och samarbeten.
För resenärer kan detta betyda att man på sikt får en samlad resurs för att hitta och boka utvalda slow travel-upplevelser i Sverige, med en garanti för äkthet och hållbarhet. För lokala företag innebär det tillgång till nätverk och synlighet som de inte kan uppnå själva. För Sverige som turistland blir det en möjlighet att bättre utnyttja de ”oupptäckta” landsbygdsområdena på ett måttfullt sätt som stärker bilden av Sverige som ett grönt och nytänkande resmål.
Slutsats: Att bejaka en långsam framtid för svensk turism
Slow travel rymmer en enorm potential för Sverige och övriga Europa. Projekten SAINT och Slow Trips visade att många söker mer meningsfulla, gemenskapsbaserade reseupplevelser – och de uppnådde verkligen konkreta resultat, som nya företag och längre vistelsetider i glesbygd. Samtidigt synliggjorde de en återkommande svaghet i Sverige: goda idéer behöver god omsorg efteråt. Utan en långsiktig strategi kan den första gnistan slockna och lämna efter sig rapporter men inga bestående förändringar.
Andra europeiska regioner visar att det inte behöver bli så. Med engagemang och kreativitet kan ett slow travel-projekt utvecklas till en ny regional identitet (som i Guttland i Luxemburg), ett växande företagsnätverk (som i delar av Irland, Finland och Italien) eller till och med påverka nationell politik. Skillnaden ligger ofta i den långsiktiga visionen och vem som tar vid efter projektslut. Sverige kan lära av dessa exempel. Beslutet att förlänga Slow Trips i Nedre Dalälven var ett konkret bevis på att man har insett att mer arbete behövs för att fröet verkligen ska slå rot.
Med initiativ som Slow Travel Sweden finns nu anledning till optimism. Genom fokus på kontinuitet, kapacitetsuppbyggnad och gemenskap kan Sverige omvandla sina många slow travel-piloter till en samlad rörelse som gynnar landsbygden under lång tid framöver. Tänk dig ett nätverk av byar där små turismföretag kan blomstra året runt eftersom de lockar precis de besökare som vill ha lugn, kultur och natur – under en gemensam svensk slow travel-flagga som garanterar äkthet. Tänk dig också att EU:s pilotprojekt inte slutar i besvikelse, utan lämnar över stafettpinnen till en lokal aktör som kan springa (eller snarare vandra) vidare. Denna nyanserade väg framåt innebär inte att man förkastar EU-finansiering, utan att man kompletterar den med mekanismer för att skapa varaktighet.
I slutändan delar alla samma mål: levande lokalsamhällen på landsbygden, skyddade naturmiljöer och resenärer som åker hem berikade och förtrollade. Slow travel, med sitt fokus på respekt och fördjupning, är ett kraftfullt verktyg för att nå dit. Sverige har alla förutsättningar – storslagen natur, levande kulturarv, progressiva värderingar och nu även allt mer kunskap om hur man håller igång långsam turism efter projekttiden. Genom att ta itu med de systemiska hindren och satsa på modeller som Slow Travel Sweden kan vi verkligen låsa upp slow travel-potentialen och kanske till och med visa Europa hur man bedriver turism som både är njutbar och långsiktigt hållbar.
Resan må vara långsam, men som alla slow travel-entusiaster vet är det precis det som är poängen: det goda tar tid. Sveriges slow travel-resa är bara i början av sitt nästa kapitel – och det är värt att hålla ögonen på.
Källor
SAINT Project Overview – Interreg Northern Periphery & Arctic (2015–2018)
Slow Adventure in Northern Territories (SAINT) – officiell projektbeskrivning som förklarar slow adventure-konceptet, projektmålen och deltagande länder
saint.interreg-npa.euSAINT Project Outputs – Newsletter (2018)
Final SAINT Project Newsletter – detaljer om resultat som snigellogotypens varumärkesskydd, kampanjer i sociala medier och det nya slow adventure-företaget i Finland
rmf.isSlow Adventure Ireland (Leitrim)
SlowAdventure.ie – ”What is Slow Adventure?” – beskriver slow adventure-filosofin och nämner SAINT-projektet och varumärket 2018Slow Trips Official Website
slowtrips.eu – projektinformation och destinationer. Visar de 9 partnerregionerna och de bokningsbara slow trip-upplevelserna (t.ex. Nedre Dalälven i Sverige)Leader Nedre Dalälven – Slow Trips Project (Swedish)
nedredalalven.se – ”Projekt SlowTrips” – beskriver projektets syfte, förlängningen 2024–25 på svensk sida och fokus på att stärka lokala aktörer och klusterLuxembourg Slow Trips Closing Event
Chronicle.lu – “LEADER Slow Trips Project Closing Celebrated in Guttland” (apr 2024) – nyhetsartikel om projektets avslutningsceremoni, som lyfter fram projektet som en framgång och starten på en ”ny era för mjuk turism” i regionen
chronicle.luSlow Travel Sweden – About Us
slowtravelsweden.se – ”We Inspire Sustainable Rural Tourism” – beskriver uppdrag, vision och aktiviteter hos den ideella föreningen Slow Travel Sweden, med fokus på community-building och utbildning för långsiktig hållbar turismutvecklingResearch on Slow Adventure Branding
Mittuniversitetet (ETOUR)-publikation – ”Building the Slow Adventure Brand in the Northern Periphery” – akademisk inblick i hur slow adventure-konceptet brandades under SAINT-projektet (intressant för bakgrund kring varumärkes- och marknadsföringsutmaningar).EU CAP Network – Slow Trips Summary
EU CAP Network Project Database – “The Slow Trips Transnational Cooperation project” – redogör för Slow Trips mål (autentiska upplevelser, LAG-partnerskap) och dess genomförande som ett LEADER-samarbetsprojekt (mer om finansieringsstrukturen).Best Practices in Rural Tourism Development
Euracademy “Developing Sustainable Rural Tourism” (Euracademy Association) – en rapport som belyser framgångsfaktorer för hållbar landsbygdsturism, där många av principerna matchar listan med ”bäst praxis” (lokalt engagemang, bevarande av kulturarv, nätverksbyggande).
